Pågående krig och bestående osäkerhet: Skyddsuppdraget för ukrainskt fördrivna i Nederländerna och Europa

Inledning

Direktivet om tillfälligt skydd (RTB) för ukrainska flyktingar i EU har nyligen förlängts igen, nu till den 4 mars 2027. Denna förlängning återspeglar den erkända verkligheten att storskalig återvändande inte är ett alternativ för närvarande. Men bakom denna formella förlängning döljer sig ett komplicerat juridiskt och samhälleligt uppdrag: hur säkerställer vi i Nederländerna och i Europa ett adekvat och hållbart skydd för ukrainska flyktingar i en situation av långvarig osäkerhet och krig?

Den nyligen publicerade Clingendael-rapporten Pågående krig, bestående osäkerhet (juni 2025) innehåller en detaljerad analys av de faktorer som påverkar möjligheterna till återvändande. Den här artikeln redogör för kärnpunkterna i rapporten, belyser vilka konsekvenser detta får för den nederländska praktiken och behandlar juridiska frågor kring övergången till alternativa statusar.

1. Förlängningen av direktivet om tillfälligt skydd

EU har återigen förlängt tillämpningen av RTB för ukrainska flyktingar med ett år. Därmed erkänner den europeiska lagstiftaren implicit att en hållbar återgång till Ukraina för de flesta flyktingar inte är realistisk så länge kriget pågår. Förlängningen åtföljs av diskussioner på EU-nivå om en bredare långsiktig strategi, där alternativa uppehållsstatusar och stegvis återvändande spelar en roll.

I Nederländerna bekräftar denna förlängning den fortsatta skyldigheten att tillhandahålla mottagande, bostad och integration. Förlängningen väcker dock även juridiska frågor om övergången från tillfälligt skydd till mer varaktiga former av vistelse. Europeiska kommissionen uppmanar medlemsstaterna att öppna för alternativa statusar för att förhindra att de nationella asylsystemen utsätts för ytterligare press.

2. Faktorer som försvårar återvändande

Clingendael-rapporten beskriver fyra huvudfaktorer som påverkar möjligheterna och avsikterna att återvända:

1. Konfliktens varaktighet: Kriget verkar ha fastnat i ett dödläge eller en utdragen lågintensiv konflikt. Diplomatiska genombrott har uteblivit och nya förhandlingar har inte gett några meningsfulla resultat. Så länge konflikten pågår förblir ett återvändande osäkert eller oattraktivt för många.
2. Stridernas intensitet: Striderna har under de senaste månaderna återigen intensifierats med kraftiga bombangrepp och drönarattacker. Detta ökar risken för civilbefolkningen, förstör infrastrukturen och försämrar det humanitära perspektivet i stora delar av Ukraina.
3. Ockuperat eller befriat område: Frontlinjen är relativt stabil, men Ryssland vinner stadigt mark i öster och norr. Befriade områden är ofta svårt skadade. Möjligheten att på ett säkert sätt återvända till ockuperat eller nyligen befriat område förblir osäker.
4. Ekonomisk situation och återuppbyggnad: Ukraina kämpar med sjunkande tillväxt, hög inflation och en bräcklig återuppbyggnad. Även om arbetslösheten sjunker och det utländska stödet täcker budgetunderskottet, förblir den ekonomiska återhämtningen skör och sårbar för militär eskalering.

Dessa faktorer understryker att ett storskaligt återvändande inte är genomförbart inom en snar framtid, inte ens vid ett vapenstillestånd. Dessutom finns en reell risk att utsatta grupper hamnar i fattigdom eller fara vid ett återvändande.

3. Vidarebosättning/migrering och alternativa statusar

Rapporten påpekar att många ukrainska fördrivna personer efter en flerårig vistelse i Nederländerna och andra EU-medlemsstater eftersträvar en mer permanent status. Det finns tecken på en växande efterfrågan på alternativa statusar, såsom reguljära uppehållstillstånd baserade på arbete eller familjeåterförening, eller asylansökningar för personer med en individuell riskprofil.

Europeiska kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta övergången till alternativa statusar, bland annat för att lätta på trycket på asylsystemet. Samtidigt signalerar Clingendael-rapporten en risk för att utsatta grupper, som inte kan uppnå ekonomiskt oberoende, hamnar mellan stolarna.

I nederländsk kontext innebär detta att kommuner, IND och andra berörda myndigheter måste vara förberedda på en möjlig övergång från kollektivt tillfälligt skydd till individuella förfaranden. Juridisk vägledning, information och skräddarsydda lösningar blir därvid avgörande.

4. De juridiska uppdraget att skydda

Förlängningen av RTB bekräftar Nederländernas skyldighet att säkerställa en lämplig skyddsnivå. Men med utsikt om ett långvarigt uppehåll uppstår frågan om hur detta införlivas i politik och lagstiftning.

Det nuvarande mottagandet, boendet och deltagandeinsatserna är i första hand utformade för tillfälligt nödmottagande. Praxis visar dock att många ukrainska flyktingar arbetar, integreras och skickar sina barn till skolan. Clingendael-rapporten betonar att detta inte bara får praktiska utan även juridiska följder: ett långvarigt mottagande skapar förväntningar och rättsställningar.

Dessutom kräver det EU-rättsliga skyddet viss kontinuitet och hållbarhet. Artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen (EVRM) skyddar rätten till asyl och principen om non-refoulement. Ett påtvingat återvändande till ett instabilt, osäkert eller socialt obeboeligt Ukraina skulle stå i strid med dessa förpliktelser.

5. Slutsats och rekommendationer

Förlängningen av riktlinjen om tillfälligt skydd till 2027 ger tid och utrymme för Nederländerna och andra medlemsstater att utveckla en genomtänkt övergångsstrategi. Viktiga punkter att beakta är:

• Att utveckla en transparent och tillgänglig väg till alternativa statusar.
• Att förhindra att utsatta grupper hamnar utanför vid övergången från tillfälligt skydd till reguljära förfaranden.
• Säkerställandet av en lämplig skyddsnivå som uppfyller europeiska och internationella förpliktelser.
• Att investera i integration, språkundervisning och tillgång till arbetsmarknaden för att underlätta en varaktig bosättning.

Nederländerna står inför utmaningen att inte bara se det tillfälliga skyddet som en förlängning av nödregimen, utan som ett uppdrag för hållbart skydd i en kontext av bestående osäkerhet.

Litteratur och källhänvisning

• Clingendael (2025). Voortdurende oorlog, blijvende onzekerheid – Tijdelijke bescherming weer verlengd. Beschermingsopdracht Oekraïense ontheemden. Juni 2025.
• Direktiv 2001/55/EG om minimikrav för tillfälligt skydd.
• Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, art. 18.
• Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, art. 3.