Framtiden för ukrainska fördrivna personer i Nederländerna efter mars 2026
Sammanfattning
EU:s tillfälliga skyddsdirektiv (RTB), som har varit aktiverat sedan mars 2022, har nyligen förlängts till mars 2026. För cirka 100 000 ukrainska fördrivna personer i Nederländerna innebär detta en förlängning av vistelsen, men även fortsatt osäkerhet. På grundval av Clingendael-rapporten hävdas att gruppen riskerar att fastna strukturellt i ett juridiskt och socialt mellanläge. Frågan uppstår om den nederländska och europeiska migrationsrätten är tillräckligt rustad för att omvandla denna långvariga ”tillfällighet” till ett varaktigt ramverk för vistelse och integration.
- Inledning
Sedan den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 har ukrainska fördrivna personer i Nederländerna åtnjutit tillfälligt skydd enligt RTB (direktiv 2001/55/EG). Med den nyligen beslutade förlängningen av detta skydd till mars 2026 har ett nytt kapitel inletts: den “tillfälligheten” har nu varat i fyra år, och det tycks stå i strid med direktivets ursprungliga syfte. I den här artikeln diskuteras det juridiska och policy-mässiga bärkraften i detta tillfälliga skydd mot bakgrund av den senaste utvecklingen i Ukraina, EU och specifikt i Nederländerna.
- Den juridiska hållbarheten för förlängningen av RTB
RTB föreskriver tillfälligt skydd i högst tre år. Trots detta har tidsfristerna nu förlängts till fyra år. Enligt bland annat Raad van State (ABRvS 17 januari 2024, ECLI:NL:RVS:2024:32) kräver en ytterligare förlängning en ”mycket vittgående tolkning” av direktivet. Även om det är politiskt försvarbart och praktiskt förklarligt, uppstår frågan om inte rättssäkerhetsprincipen för fördrivna personer därigenom undergrävs.
Genom denna konstruktion exkluderas ukrainare under lång tid från ett formellt asylförfarande, vilket innebär att de inte blir berättigade till asylstatus med tillhörande rättigheter, såsom integrationsprogram eller tillgång till permanent uppehållstillstånd.
- Strukturell etablering eller återvändande?
Intervjuer utförda av Regioplan på uppdrag av Clingendael visar att många ukrainare i Nederländerna bygger upp sina liv, känner sig hemma och tills vidare inte överväger att återvända. Kriget verkar bestå; förhandlingar är sköra, infrastrukturen förstörs ytterligare och den humanitära situationen försämras. I detta sammanhang är storskaligt återvändande på kort sikt orealistiskt.
Samtidigt anpassar Nederländerna sin mottagningspolitik: tyngdpunkten förskjuts från kollektivt boende till självförsörjning. Ukrainare uppmuntras att arbeta, bo självständigt och lära sig språket — en underförstådd uppmuntran till integration, som dock juridiskt sett inte följs upp med strukturella uppehållsrättigheter.
- Mot ett juridiskt och politiskt perspektiv på lång sikt
Nu när tiden närmar sig då RTB juridiskt och politiskt stöter på sina gränser, framstår en omorientering i politiken som nödvändig. Därvid är några scenarier tänkbara:
- Individuell prövning via asyl: att öppna asylförfarandet för ukrainare som vistats länge i landet och som bevisligen inte kan återvända.
- Nationell övergångspolitik: att införa en övergångsreglering för väl integrerade ukrainare, analogt med tidigare ”generell amnesti”-liknande regleringar.
- Reform av RTB på EU-nivå: att inrikta sig på att anpassa direktivet till en modell som på ett strukturerat sätt långsiktigt säkerställer skydd.
- Slutsats
Den nuvarande förlängningen av det tillfälliga skyddet till mars 2026 skapar tid, men inget perspektiv. Den nederländska utlänningspolitiken står inför ett val: ska man fortsätta hålla fast vid en juridisk fiktion om tillfällig vistelse, eller ska man välja att erkänna den faktiska situationen — en grupp som fördrivna personer som varaktigt integreras i det nederländska samhället?
Ett tidigt och rättssäkert val för en hållbar vistelseram är inte bara juridiskt önskvärt, utan även samhälleligt och förvaltningsmässigt nödvändigt.
Källor (urval)
- Clingendael (september 2024), Beschermingsopdracht Oekraïense ontheemden in Nederland
- ABRvS 17 januari 2024, ECLI:NL:RVS:2024:32
- Direktiv 2001/55/EG
- Regioplan (2024), Diepte-interviews Oekraïense ontheemden
- UNHCR & ACLED data (2024)
