Att arbeta i ett annat land innebär en rad juridiska aspekter som måste beaktas. I Nederländerna har “Wet arbeidsvoorwaarden gedetacheerde werknemers in de Europese Unie” (WagwEU) varit i kraft sedan den 1 juni 2016. Denna lag reglerar rättigheter och skyldigheter för företag som tillfälligt skickar arbetstagare till Nederländerna för arbete och är i enlighet med direktiv 2014/67/EU.
För vem gäller lagen?
Lagen är tillämplig på:
- Utstationerade arbetstagare – anställda som utför tillfälligt arbete i Nederländerna, men som är officiellt anställda i ett annat EU-land.
- Verksamhetsutövare – företag som skickar sina anställda till Nederländerna.
- Mottagare av tjänster – företag eller fysiska personer i Nederländerna för vilka de utstationerade arbetstagarna utför arbete.
Viktigt: Lagen är inte tillämplig på sjöfolk som arbetar inom handelsflottan.
Anmälan och administrativ kontroll
Att arbeta med utstationerade arbetstagare kräver efterlevnad av de regulatoriska normerna. Viktiga aspekter:
- I Nederländerna finns ett anmälningssystem enligt vilket företag är skyldiga att anmäla utstationerade arbetstagare.
- Ministeriet för sociala frågor och sysselsättning ansvarar för kontrollen och administrationen av uppgifter om arbetstagare och tjänsteleverantörer.
- Myndigheterna kan utbyta uppgifter med andra EU-länder för att säkerställa efterlevnad av arbetslagstiftningen.
Kapitel I. Vilka uppgifter krävs?
Företag är skyldiga att tillhandahålla:
- Identifieringsuppgifter för anställda och arbetsgivare.
- En beskrivning av arbetets art.
- Start- och slutdatum för arbetet.
- Information om efterlevnaden av minimivillkor i anställningar.
Underlåtenhet att följa dessa krav kan leda till böter och restriktioner för arbetsgivare.
Kapitel II. Anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare
Artikel 2
- Följande bestämmelser är tillämpliga på utstationerade arbetstagare vars anställningsavtal regleras av annan rätt än nederländsk rätt:
- avseende lön: artiklarna 616a–616f och 626 i bok 7 i det nederländska civilrättsbalken;
- avseende semester och ledighet: artiklarna 634–642, 645, 646, 648 och 649 i bok 7 i Burgerlijk Wetboek;
- avseende arbetsgivarens skyldigheter: artiklarna 655 och 658 i bok 7 i Burgerlijk Wetboek;
- avseende anställningens upphörande: artiklarna 670, andra stycket, och 681, första stycket, punkt c, i bok 7 i den nederländska civillagen (Burgerlijk Wetboek).
- Om utstationeringsperioden överstiger tolv månader ska samtliga lagstadgade anställningsvillkor och arbetsförhållanden från och med den trettonde månaden vara tillämpliga på den utstationerade arbetstagaren, med undantag för förfaranden, formaliteter och villkor för ingående och upphörande av anställningsavtalet, inklusive konkurrensklausuler och pensionsvillkor enligt artikel 1 i Pensioenwet eller artikel 1 första stycket i Wet verplichte beroepspensioenregeling.
- Den tolvmånadersperiod som avses i andra stycket förlängs till arton månader, om utstationeraren under de sista tre månaderna av en utstationeringsperiod om högst tolv månader lämnar till ministern en motiverad underrättelse om att den förväntade varaktigheten av arbetet kommer att överskrida tolv månader och uppgå till arton månader. Om utstationeringsperioden vid en ytterligare förlängning är längre än arton månader, ska de anställningsvillkor och de arbetsförhållanden som avses i andra stycket gälla från och med den nittonde månaden.
- Om en utstationerad arbetstagare ersätts av en annan utstationerad arbetstagare som utför samma arbete på samma plats, bestäms utstationeringens varaktighet av den sammanlagda varaktigheten av varje utstationerad arbetstagares utstationeringsperioder.
Artikel 3
- En arbetstagare som tillfälligt utför arbete utanför Nederländerna i en av medlemsstaterna har, oavsett vilken rätt som styr anställningsavtalet, rätt till de förmåner som lagstiftningen i det landet erbjuder i enlighet med utstationeringsdirektivet.
- Om en arbetstagare omfattas av utstationeringsdirektivet måste arbetsgivaren informera arbetstagaren om: a. den lön som arbetstagaren har rätt till
i enlighet med värdlandets gällande lagstiftning; b. i tillämpliga fall, alla tillägg i samband med utstationeringen och alla ersättningar för rese-, logi- och måltidskostnader; och c. en hänvisning till den eller de nationella officiella webbplatser som har utvecklats av värdlandet i enlighet med artikel 5.2 i handhävningsdirektivet.
- Andra stycket, andra meningen, ska i tillämpliga delar gälla för artikel 655, andra stycket, punkt a, tredje meningen, i bok 7 i Burgerlijk Wetboek.
- Andra stycket ska inte tillämpas på en sjöman som arbetar på grundval av ett anställningsavtal inom sjöfartsindustrin enligt artikel 739 i bok 7 i Burgerlijk Wetboek.
- Arbetsgivaren får inte missgynna arbetstagaren för att arbetstagaren har utövat sina rättigheter enligt denna artikel, vare sig rättsligt eller administrativt, lämnat bistånd i samband med detta eller framfört klagomål rörande detta.
Artikel 3a
- En arbetstagare som är utstationerad inom ramen för ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster i enlighet med punkt 3 i definitionen av gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, såsom fastställs i artikel 1 första stycket, och som av tjänstemottagaren sänds vidare för att tillfälligt utföra arbete i en annan medlemsstat än den stat där arbetstagaren normalt arbetar, ska, oavsett om det rör sig om tjänsteleverantören eller tjänstemottagaren, anses ha sänts vidare av nämnda tjänsteleverantör i den medlemsstaten.
- Tjänstemottagaren ska informera tjänsteleverantören i god tid och före påbörjandet av den vidareutstationering som avses i första stycket.
- Första och andra stycket ska tillämpas på motsvarande sätt på arbetskraft som ställs till förfogande i enlighet med artikel 1 i Wet allocatie arbeidskrachten door intermediairs, med den förståelsen att med tjänstemottagare avses inhyraren enligt artikel 7a i nämnda lag, och med tjänsteutförare avses den som ställer arbetskraft till förfogande.
Artikel 3b
Arbetsgivaren får inte missgynna arbetstagaren eftersom arbetstagaren väcker ett rättsligt eller administrativt förfarande för att utöva de rättigheter som tillkommer arbetstagaren enligt denna lag eller enligt artikel 2a i lagen om allmängiltigförklaring av bestämmelser i kollektivavtal.
Kapitel III. Information, administrativt samarbete och anmälan
Artikel 4
- Den förbindelseenhet som avses i artikel 4 i utstationeringsdirektivet, för det administrativa samarbete som avses i artikel 5 b i IMI-förordningen mellan medlemsstaterna, i samband med kontrollen av efterlevnaden av arbetsvillkoren och anställningsförhållandena, som avses i artikel 3 i utstationeringsdirektivet, omfattas av vår ministers ansvar. De av vår minister utsedda behöriga tjänstemännen ansvarar för behandlingen av uppgifter om utstationerade arbetstagare och tjänsteleverantörer inom ramen för detta administrativa samarbete.
- De av vår minister utsedda behöriga tjänstemännen behandlar de uppgifter som de har inhämtat för kontrollen av efterlevnaden av Wet arbeid vreemdelingen, Wet allocatie arbeidskrachten door intermediairs, Wet minimumloon en minimumvakantiebijslag, Arbeidsomstandighedenwet, Arbeidstijdenwet, Wet op het algemeen verbindend en onverbindend verklaren van bepalingen van collectieve arbeidsovereenkomsten, liksom denna lag, för det i första stycket avsedda administrativa samarbetet och den i kapitel IV avsedda ömsesidiga hjälpen vid upprätthållandet av efterlevnaden, och lämnar på eget initiativ uppgifter till behöriga myndigheter i andra medlemsstater.
- De uppgifter som de behöriga tjänstemän som vår minister har utsett i de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater tar emot i samband med det administrativa samarbete som avses i första stycket, kan av vår minister vidare behandlas för kontroll av tjänsteleverantörers efterlevnad av de i andra stycket angivna lagarna.
- Myndigheter och tillsynsorgan ska på begäran eller på eget initiativ till vår minister lämna alla uppgifter och all information som krävs för utövandet av dennes befogenheter i samband med genomförandet av denna lag.
- Vår minister ska till de myndigheter och tillsynsorgan lämna de uppgifter som denne behandlar enligt andra och tredje stycket, vilka behövs för utövandet av deras befogenheter i samband med gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster.
- För det samarbete som avses i första stycket och det ömsesidiga biståndet vid tillsyn som avses i kapitel IV, ska vår minister besvara motiverade framställningar från behöriga myndigheter i andra medlemsstater om att tillhandahålla information samt genomföra kontroller, inspektioner och utredningar avseende gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster.
- Genom allmän förvaltningsföreskrift ska regler fastställas om de uppgifter som behandlas med stöd av denna artikel, om hur dessa uppgifter behandlas och om tidsfristerna för att lämna uppgifter vid den utlämning som avses i denna artikel.
Artikel 5
- De behöriga tjänstemän som utses av ministern ansvarar för tillsynen av efterlevnaden av de bestämmelser som har fastställts i eller med stöd av denna lag.
- Det beslut som avses i första stycket ska kungöras genom publicering i Staatscourant.
Artikel 6
- Tjänsteleverantören ska på begäran till vår minister och de behöriga tjänstemän som utsetts i artikel 5 lämna alla uppgifter och all information som krävs för genomförandet av denna lag.
- Första stycket ska tillämpas på egenföretagare som omfattas av den skyldighet som avses i artikel 8.6.
- Om det är nödvändigt för tillsynen ska de behöriga tjänstemän som utses av Vår minister, enligt en algoritm som fastställs genom ett allmänt tillämpligt föreskriftsbeslut, bedöma:
- företagets faktiska utövande av väsentlig verksamhet avsett i artikel 1.1 i utstationeringsdirektivet, när arbetstagare tillhandahålls inom ramen för gränsöverskridande verksamhet;
- det faktum att en utstationerad arbetstagare utför tillfälligt arbete i Nederländerna.
Artikel 7
Tjänsteleverantören ska för den gränsöverskridande verksamhetens varaktighet utse en kontaktperson som fungerar som tjänsteleverantörens kontaktpunkt och som är tillgänglig i den medlemsstat där arbetet utförs, för att sända och ta emot information rörande den gränsöverskridande verksamheten, för vår minister i samband med utstationering till Nederländerna.
Artikel 8
- En tjänsteleverantör som utstationerar en arbetstagare till Nederländerna är skyldig att före arbetets påbörjande skriftligen eller elektroniskt underrätta Onze Minister med uppgift om:
- sin identitet;
- identiteten för tjänstemottagaren och den utstationerade arbetstagaren;
- den kontaktperson som avses i artikel 7;
- identiteten på den fysiska eller juridiska person som ansvarar för löneutbetalningen;
- uppdragets art och förväntad varaktighet;
- arbetsplatsens adress; samt
- tillämpliga socialförsäkringsavgifter.
- Om en tjänsteleverantör utstationerar en arbetstagare till Nederländerna ska tjänsteleverantören, före arbetets påbörjande, tillhandahålla tjänstemottagaren och en kopia av den anmälan som avses i andra stycket, vilken minst ska innehålla uppgifter om hans eller hennes identitet och den utstationerade arbetstagarens identitet, arbetsplatsens adress samt arten och varaktigheten av arbetet.
- Tjänstemottagaren ska kontrollera att kopian av den anmälan som avses i andra stycket innehåller de uppgifter som anges i andra stycket, och ska senast fem arbetsdagar efter arbetets påbörjande skriftligen eller elektroniskt anmäla eventuella fel eller avsaknad av den mottagna kopian till Vår minister.
- De uppgifter som behandlas av vår minister med stöd av denna artikel ska lämnas ut till myndigheter och tillsynsorgan i den utsträckning det är nödvändigt för utövandet av deras befogenheter i samband med den gränsöverskridande verksamheten.
- Genom ministeriell förordning kan regler fastställas rörande anmälningsmodellen, språket, anmälningssättet, inlämnande av dokument och tidsfristen för den anmälan som avses i första stycket, samt utlämnande av uppgifter med stöd av denna artikel till myndigheter och tillsynsorgan.
- Den skyldighet som avses i första stycket avseende anmälan om arbetets art och den förväntade varaktigheten, identiteten på den som ansvarar för löneutbetalningen samt identiteten på den person som utför arbetet, och den skyldighet som avses i andra stycket, ska tillämpas på egenföretagare som är verksamma inom de branscher eller yrken som angetts genom ett allmänt åtgärdsbeslut.
- Genom en förordning (allmän förvaltningsföreskrift) ska kategorierna av utstationerade arbetstagare och tjänsteleverantörer fastställas för vilka denna artikel inte är tillämplig, eller för vilka kompletterande anmälningsregler har fastställts i nämnda förordning.
- Arbetet i samband med denna artikel kan utföras av ett självständigt förvaltningsorgan som utses av Onze Minister. Onze Minister kan utse ett personuppgiftsbiträde för behandlingen av uppgifter med stöd av denna artikel.
Artikel 9
- Under utstationeringsperioden är tjänsteleverantören skyldig att på den arbetsplats som avses i artikel 8, första stycket, punkt f, skriftligen eller elektroniskt tillhandahålla:
- anställningsavtalet med den utstationerade arbetstagaren;
- lönespecifikationen avses i artikel 626 i Burgerlijk Wetboek;
- den uppgift som avses i artikel 655 i Burgerlijk Wetboek;
- handlingar som styrker antalet arbetade timmar för den utstationerade arbetstagaren;
- handlingar som styrker avgifter till socialförsäkringssystem samt anger identiteten på tjänsteleverantören, tjänstemottagaren, den utstationerade arbetstagaren och den person som ansvarar för löneutbetalningen; samt
- en handling som bekräftar beloppet på den lön som betalats ut till den utstationerade arbetstagaren.
- En egenföretagare som omfattas av den skyldighet som avses i artikel 8, sjätte stycket, är skyldig att på den arbetsplats som avses i artikel 8, första stycket, punkt f, inneha handlingar som styrker dennes identitet, tjänstemottagarens identitet samt identiteten på den person som ansvarar för betalningen.
- Tjänsteleverantören och egenföretagaren ska säkerställa att de handlingar som avses i första och andra stycket på begäran av de behöriga tjänstemän som avses i artikel 5 tillhandahålls inom en rimlig tid efter utgången av utstationeringsperioden eller arbetsperioden.
- Genom ministeriell förordning kan närmare föreskrifter meddelas avseende de krav som de handlingar som avses i första och andra stycket ska uppfylla, den plats där dessa handlingar ska tillhandahållas, samt avseende tredje stycket.
Kapitel IIIa. Särskilda regler avseende vägtransport
I detta kapitel introduceras specifika regler för vägtransportsektorn. Dessa regler rör främst definitionen av en ”utstationerad chaufför”, vilket avser en arbetstagare som sänds ut för att arbeta som chaufför inom vägtransportsektorn.
Det hänvisas även till ett antal EU-förordningar och direktiv som reglerar olika aspekter av transportsektorn:
- Direktiv 92/106/EEG fastställer gemensamma regler för vissa former av kombinerad godstransport mellan EU-medlemsstater.
- Förordning (EG) nr 1071/2009 avser gemensamma regler som måste följas för att utöva yrket som vägtransportföretagare.
- Förordning (EG) nr. 1072/2009 fastställer gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg.
- Förordning (EG) nr. 1073/2009 inför gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för busstransporttjänster och turistbussverksamhet.
- Förordning (EU) nr 165/2014 rör regler för användning av färdskrivare inom vägtransport.
- Förordning (EG) nr. 561/2006 harmoniserar vissa sociala bestämmelser inom vägtransport.
Artikel 9b
Denna artikel definierar villkoren under vilka en förare anses vara en ”utstationerad arbetstagare”. Här följer huvudpunkterna i denna artikel i ett mer lättillgängligt språk:
- En chaufför anses vara en utstationerad arbetstagare om: a. Hen utför inrikestransport (cabotage) i Nederländerna, såsom anges i förordningarna 1072/2009/EG och 1073/2009/EG; b. Hen utför icke-bilaterala transportoperationer, däribland:
- Transport av gods på grundval av ett transportavtal utanför den EU-medlemsstat där hen är etablerad, mellan Nederländerna och en annan medlemsstat eller ett tredjeland;
- Transport av passagerare utanför den EU-medlemsstat där han är etablerad, mellan Nederländerna och en annan medlemsstat eller ett tredjeland.
- En chaufför anses inte vara en utstationerad arbetstagare om:
a. Hen utför bilaterala godstransportoperationer, däribland:
- Transport av gods på grundval av ett transportavtal från sitt etableringsland till en annan medlemsstat eller ett tredjeland;
- Transport av gods från en annan medlemsstat eller ett tredjeland till dess etableringsland, på grundval av ett transportavtal;
- Godstransport som utgör en bilateral transport, plus högst en lastnings- och lossningsoperation i vart och ett av de länder som passeras, under förutsättning att föraren inte lastar och lossar gods i samma land;
b. Föraren utför bilaterala persontransporter, inklusive:
- Transport av passagerare från etableringslandet till en annan medlemsstat eller ett tredjeland;
- Transport av passagerare från en annan medlemsstat eller från ett tredjeland till etableringslandet;
c. Föraren transiterar genom Nederländerna utan att utföra någon lastnings- eller lossningsverksamhet, och utan att ta upp eller släppa av passagerare.
Artikel 9c:
Utstationeringen av en chaufför till ett annat land anses vara avslutad när han lämnar Nederländerna under utförandet av internationell godstransport eller persontransport. Varaktigheten av denna utstationering ska inte läggas till tidigare utstationeringsperioder som utförts av samma chaufför eller av en chaufför som han ersatte.
Artikel 9d:
I avvikelse från bestämmelserna i artikel 7 ska det företag som utstationerar en chaufför utse en kontaktperson. Detta kan vara transportchefen eller en annan person i det land där företaget är etablerat. Denna kontaktperson ska förhandla med de tjänstemän som utsetts av vår minister och utbyta dokument eller meddelanden med dem.
Artikel 9e:
Om ett företag utstationerar en förare till Nederländerna är företaget skyldigt att via IMI-systemet tillhandahålla en utstationeringsdeklaration till ministern innan arbetet påbörjas. Detta dokument måste innehålla följande information: a. Företagets identitet; b. Kontaktuppgifter till kontaktpersonen; c. Den utstationerade förarens identitet, hemvist och körkortsnummer; d. Startdatum för anställningsavtalet med den utstationerade föraren och tillämplig lagstiftning; e. Den förväntade varaktigheten av utstationeringen; f. Fordonens registreringsnummer; och g. Typ av de transporttjänster som ska utföras.
Artikel 9f
- I undantag från artikel 9 är tjänsteleverantören som utstationerar en förare till Nederländerna skyldig att säkerställa att följande dokument, i såväl skriftlig som elektronisk form, finns tillgängliga och kan uppvisas på begäran vid en vägkontroll:
- en kopia av den utstationeringsdeklaration som avses i artikel 9e;
- ett dokument som styrker den transport som utförts i Nederländerna, såsom en elektronisk fraktsedel eller ett dokument som avses i artikel 8.3 i förordning (EG) nr. 1072/2009;
- färdskrivaruppgifter, särskilt symbolerna för de medlemsstater där föraren befann sig under den internationella vägtransporten eller cabotagetransporten, i enlighet med registreringskraven i förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EU) nr 165/2014.
- Efter utstationeringsperiodens slut ska utstationeraren, inom åtta veckor från en begäran från de behöriga tjänstemännen vid ministeriet, tillhandahålla:
- kopior av de dokument som anges i punkt 1, leden b och c;
- dokumentation avseende förarens lön i samband med utstationeringsperioden;
- anställningsavtalet med chauffören eller den aktuella uppgiften i enlighet med artikel 655 i bok 7 i Burgerlijk Wetboek;
- dokument som visar förarens antal arbetade timmar;
- bevis på löneutbetalning till föraren.
Artikel 9g
Om ett företag låter en chaufför inom vägtransportsektorn arbeta i Nederländerna utan att chauffören har status som utstationerad chaufför, är företaget skyldigt att se till att chauffören har följande handlingar med sig och, på begäran, uppvisar dem vid en vägkontroll:
- Bevis på relevanta internationella transporter, såsom ett elektroniskt fraktbrev eller det dokument som avses i artikel 8.3 i förordning (EG) nr 1072/2009;
- Färdskrivaruppgifter, inklusive symbolerna för de länder där föraren befann sig under internationell godstransport eller cabotagetransport, i enlighet med de registreringskrav som fastställs i förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014.
Artikel 9h
Vid tillämpning av detta kapitel ska den som tillhandahåller en utstationerad chaufför från Förenade kungariket för tillfälligt arbete i Nederländerna, som omfattar godstransport på väg, anses som en tjänsteutövare, i fråga om bestämmelserna i artiklarna 2, 4, 6, 7, 12 och 14 i denna lag samt artiklarna 2a och 10a i Wet op het algemeen verbindend en onverbindend verklaren van bepalingen van collectieve arbeidsovereenkomsten.
Artikel 9i
Transportföretag som är etablerade i ett tredjeland får inte behandlas mer förmånligt än jämförbara företag som är etablerade i en medlemsstat.
Kapitel IV. Ömsesidigt bistånd vid tillsyn och administrativa sanktionsavgifter
Artikel 10
- De tjänstemän som utsetts genom beslut av vår minister har befogenhet att tillhandahålla det ömsesidiga bistånd som avses i kapitel VI i efterlevnadsdirektivet, det ömsesidiga bistånd som avses i artikel 1 led 11 i mobilitetsdirektivet, samt det ömsesidiga bistånd som avses i artikel 6 i bilaga 31, del A, avdelning 2, i fråga om artikel
Artikel 463.4 i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket.
- På begäran av en behörig myndighet är de i första stycket avsedda utsedda tjänstemännen skyldiga att: a. driva in en obestridd administrativ sanktionsavgift som har påförts i en annan medlemsstat; b. delge ett beslut om påförande av en administrativ sanktionsavgift som har meddelats i en annan medlemsstat.
- Den administrativa sanktionsavgift som avses i punkt 2 a kan indrivas genom ett tvångsbeslut.
- Bestämmelserna i avdelning 4.4 i Algemene wet bestuursrecht (den allmänna förvaltningslagen) är tillämpliga.
- Genom ministeriell förordning kan regler fastställas avseende formen och innehållet i den begäran som avses i andra stycket.
- Genom ett allmänt regeringsbeslut (allmän förvaltningsförordning) kan bestämmelser fastställas om grunderna för att avslå en ansökan som avses i punkt 2.
Artikel 11
Beloppen från de indrivna administrativa sanktionsavgifterna, avsedda i artikel 10, tillfaller staten.
Artikel 12
- Vår minister kan ålägga en administrativ bötespåföljd för de överträdelser som avses i andra stycket.
- Som överträdelse anses:
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra informationsplikten av en tjänsteleverantör eller egenföretagare, som avses i artikel 8 punkt 6, i enlighet med artikel 6 punkt 1 eller 2;
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra de administrativa kraven och kontrollåtgärderna, som avses i artikel 8.1, 8.3 eller 8.6, av en tjänsteleverantör, tjänstemottagare eller egenföretagare;
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra de administrativa krav som avses i artikel 9 punkterna 1, 2 eller 3, av en tjänsteleverantör eller egenföretagare;
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra de administrativa kraven och kontrollåtgärderna, som avses i artikel 9e punkt 1 eller 2, av en tjänsteleverantör;
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra de administrativa krav och kontrollåtgärder som avses i artikel 9f, punkterna 1 och 2, för en tjänsteleverantör;
- att inte eller i otillräcklig utsträckning fullgöra de administrativa kraven och kontrollåtgärderna, som avses i artikel 9g, av en tjänsteleverantör.
- Om en tjänsteleverantör begår en överträdelse som avses i andra stycket, punkt d eller e, ska avsändaren, speditören, uppdragstagaren eller underleverantören anses ha begått samma överträdelser, om denne visste eller, med beaktande av alla relevanta omständigheter, borde ha vetat att den transporttjänst som denne fått i uppdrag att utföra skulle strida mot dessa bestämmelser.
Artikel 13
- Oavsett artikel 5:48 andra stycket i Algemene wet bestuursrecht ska rapporten åtminstone innehålla information om den eller de personer som är inblandade i överträdelsen.
- Rapporten ska översändas till den tjänsteman som i detta syfte har utsetts av vår minister.
Artikel 14
- Den av därtill utsedde tjänstemannen, som lyder under vår minister, ska på hans/hennes vägnar besluta om en administrativ sanktionsavgift för den person som åläggs de skyldigheter som följer av denna lag, i det fall underlåtenhet att fullgöra dessa skyldigheter bedöms som en överträdelse.
- De överträdelser som fastställts genom denna lag är tillämpliga på varje person i förhållande till vilken en överträdelse har begåtts.
Artikel 15
- Det maximala beloppet för den administrativa sanktionsavgift som kan påföras för en överträdelse är beloppet för den fjärde kategorin, avsett i 23 kap. 4 § i brottsbalken.
- Utan hinder av första stycket ska den tjänsteman som utsetts enligt artikel 14 höja den påförda administrativa sanktionsavgiften med 100 procent av det bötesbelopp som fastställts enligt sjätte stycket, om en tidigare överträdelse har konstaterats inom en period av fem år före dagen för konstaterandet av den aktuella överträdelsen, bestående i underlåtenhet att uppfylla samma lagstadgade förpliktelse, och den administrativa sanktionsavgiften för den tidigare överträdelsen har vunnit laga kraft.
- Höjningen av den administrativa sanktionsavgiften, som avses i andra stycket, ska uppgå till 200 procent, om både överträdelsen och den tidigare överträdelse som avses i detta stycke har klassificerats som allvarliga överträdelser i enlighet med en allmän administrativ förordning.
- Utan hinder av första stycket ska den tjänsteman som utsetts enligt artikel 14 höja den påförda administrativa sanktionsavgiften med 200 procent av det bötesbelopp som fastställts enligt sjätte stycket, om två tidigare överträdelser har konstaterats inom en period av fem år före dagen för konstaterandet av överträdelsen, bestående i underlåtenhet att uppfylla samma lagstadgade förpliktelse eller förbud, eller underlåtenhet att uppfylla jämförbara förpliktelser och förbud som har fastställts genom eller med stöd av en allmän bestämmelse om verkställighet på grundval av denna lag eller andra lagar, och de administrativa sanktionsavgifterna för de tidigare överträdelserna har vunnit laga kraft.
- I avvikelse från andra och fjärde styckena ska femårsperioden i dessa stycken vara tio år, om de i dessa stycken avsedda ofrånkomliga böterna har påförts på grund av de allvarliga överträdelser som avses i dessa bestämmelser, vilka har fastställts genom en allmän åtgärd (beslut) av regeringen.
- Vår minister ska fastställa bestämmelser där bötesbeloppen för överträdelserna fastställs. Artikel 5:53 i Algemene wet bestuursrecht ska tillämpas om en bestämmelse som har fastställts genom eller med stöd av denna lag överträds och en administrativ sanktionsavgift kan påföras.
- I undantag från artikel 8:69 i Algemene wet bestuursrecht kan domstolen i högre instans eller vid kassation även ändra beloppet för den administrativa sanktionsavgiften till nackdel för den enskilde.
Artikel 16
Om en administrativ sanktionsavgift har påförts felaktigt ska den återbetalas till innehavaren inom sex veckor efter det att det fastställts att den administrativa sanktionsavgiften har påförts felaktigt.
Slutsats
Avslutningsvis är det viktigt att återigen betona lagen om arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare i Europeiska unionen, såsom den tillämpas i Nederländerna. Denna lag innehåller viktiga bestämmelser som reglerar arbetsvillkoren och skyddet av rättigheterna för utstationerade arbetstagare. Lagen ställer krav på ersättning, semester, arbetsgivarens skyldigheter och förfarandet för att avsluta anställningsavtalet.
Lagartiklarna definierar tydligt förpliktelserna för utstationerade arbetstagare och deras arbetsgivare och säkerställer rättvisa och likvärdiga arbetsvillkor. Lagen innehåller även mekanismer för informationsutbyte och administrativt samarbete mellan Europeiska unionens medlemsstater för att kontrollera och upprätthålla utstationerade arbetstagares arbetsrättigheter.
För en fullständig förståelse och tillämpning av lagen rekommenderas det dock att du konsulterar originaltexten och anlitar juridisk expertis. Lagen om arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare i Europeiska unionen i Nederländerna spelar en viktig roll för att skydda arbetstagarnas rättigheter och säkerställa likvärdiga villkor för alla arbetstagare, oavsett nationalitet och plats för utstationering.
Vanliga frågor om den nederländska lagen om arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare
Vad är kärnan i den nederländska lagen om arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare i Europeiska unionen?
Den nederländska lagen (Wet arbeidsvoorwaarden gedetacheerde werknemers in de Europese Unie) fastställer regler och krav för företag som tillfälligt skickar sina arbetstagare från andra EU-länder till Nederländerna för att arbeta. Den reglerar arbetsvillkor, ersättning och andra aspekter för att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter och för att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor på arbetsmarknaden.
Vilka huvudlinjer omfattar lagen?
De viktigaste bestämmelserna i lagen omfattar obligatorisk efterlevnad av minimiarbetsvillkor och ersättning som motsvarar nederländsk standard, tillhandahållande av relevant information och dokumentation om arbetsvillkoren, samt möjligheten att hållas ansvarig för brott mot dessa villkor.
Vilka dokument och vilken information måste företag som utstationerar arbetstagare till Nederländerna tillhandahålla enligt denna lag?
Företag som utstationerar arbetstagare till Nederländerna är skyldiga att lämna information om de utstationerade arbetstagarna, inklusive uppgifter om arbetsvillkor, ersättning, försäkringar och andra aspekter som säkerställer efterlevnaden av nederländska normer och standarder.
Vilka åtgärder finns för att säkerställa efterlevnad av lagen?
För att säkerställa lagens efterlevnad finns olika kontroll- och tillsynsåtgärder, inklusive inspektioner på arbetsplatsen, böter och andra administrativa åtgärder mot företag som bryter mot kraven avseende arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare.
Vilka rättigheter har utstationerade arbetstagare i Nederländerna enligt denna lag?
Utstationerade arbetstagare i Nederländerna har rätt till minimiarbetsvillkor och ersättning som är jämförbara med lokala arbetstagares. De har även rätt till social trygghet och andra förmåner som garanterar deras sociala skydd och säkerhet på arbetsplatsen.
